Skriftskolan hos oss och hos er, lika men ändå olika?

Text Ann-Mari Karlsson

Skriftskolan i vårt avlånga stift är olika på många sätt och kanske ännu mera om man jämför med de finska stiften i vårt land. Vad gör vi lika och vad gör vi olika.

Efter att ha jobbat med ungdomsarbete i över 30 år och då också varit med i konfirmandarbetet och sett alla ändringar som skett under dessa år, vilka är ganska många.

Jag har sedan augusti jobbat halv tid och då när vi planerade vad som skulle tillhöra mig och vad jag skulle lämna bort för att arbetstiden skulle räcka till var konfirmandarbetet det som lämnades bort lika som hjälpledarutbildningen. Dessa två går ju långt hand i hand då man på läger behöver hjälpledare och då är det naturligt att den som är med i verksamheten också har hand om utbildningen.

Har under årens lopp många gånger funderat över olikheterna gällande hur konfirmand-undervisningen ordnas i vårt stift och vårt land. Vi har alla församlingar samma riktlinjer för hur den skall ordnas och ändå så tolkar vi dessa riktlinjer olika. Det gäller inte bara dygnsantalet på övernattningsläger utan också hur vi håller den. I vilken ordning kommer de olika delarna och hur långt är det mellan inskrivning och konfirmation och hur aktivt träffas vi under denna tid. Till detta kommer ännu dagläger och hur deras program är.

Jag behöver inte se längre än på grannförsamlingen i vår samfällighet får att se hur olika vi jobbar, vet inte om det är av gammal vana eller ett medvetet beslut som fungerar för dem. Då vi har koncentrerat oss på att träffas innan lägret och lära känna varandra och sedan kommer intensiv perioden på lägret som hos oss är 7 dagar alltså 6 nätter. Efter lägret så kommer perioden som heter Lär känna din församling, församlingsorientering, där konfirmanderna får välja bland olika saker för att bekanta sig med både församlingen och sig själv. En av de populära uppgifterna som man kan välja mellan är att göra någonting gott för någon annan, där är det allt från att konkret hjälpa någon med lövkrattning eller att laga familjens middag till att gå och läsa tidningen för någon äldre. Ungdomarna har alltid haft god fantasi om vad dom kan göra för någon annan. Vår grannförsamling har församlingsorienteringen före lägret medan vi har konstaterat att ungdomarna får mera ut av det när de redan känner en del av de anställda som de sedan träffar.

Om man ser på församlingarna i vårt stift så har vi redan olika längder på hur många dagar övernattningslägren pågår. Vad passar just vår församling och ett hurdant konfirmandarbete vill vi göra. Det är frågor som jag tycker att vi alla behöver ställa oss oberoende om vi är med i det konkreta arbetet eller är en av medarbetarna. Detta tycker jag också att vi borde göra med all verksamhet som vi har i våra församlingar. Där kanske vi ungdomsarbetare kan vara föregångare för vi är vana att utvärdera vår verksamhet konstant efter vad som är aktuellt bland ungdomarna och det vet vi att med generationsväxlingarna så sker det ganska konstant med minst några års mellanrum.

Jag kommer denna sommar inte att vara konkret med på konfirmandläger. Efter att ha bearbetat det så har jag kommit fram till att det är så det är nu och jag under året få ge det jag har att ge när jag möter ungdomarna på ungdomskvällarna, i skolan eller på olika evenemang där vi träffas. Nu behöver jag tänka på mig själv och det är inte att vara självisk utan realist. På det viset också så får ungdomarna en ungdomsarbetare som finns till för dem och orkar då vi träffas.

Skribent arbetar som ungdomsarbetsledare i Agricola svenska församling