Kolumn: Påsken är snart här
Hos oss i vår församling är det just nu som intensivast i de sista förberedelserna inför påsken. Det är säkert på samma sätt i de flesta församlingarna, skriver Ann-Mari Karlsson.
TeXT Ann-Mari Karlsson FOTO Hannu Jukola/Kirkon kuvapankki
Den här veckan hålls de första påsk berättelserna för daghem och skolor. Det är alltid lika roligt att se de förväntansfulla minerna hos barnen när de kommer för att ta del av påskens budskap oberoende om det sker i deras utrymmen eller om de kommer till någon av våra kyrkor.
Vi har den stora förmånen att vi får besöka daghemmen och skolorna som finns på församlingens område och de kommer också gärna på besök till våra kyrkor. Församlingens område är geografiskt stort så vi har 5 kyrkor och flera kapell som de kan besöka.
I dessa besök inför påsk lika som inför advent eller jul deltar det medarbetare från olika yrkesgrupper som tillsammans förbereder och gör besöket till just det som det blir. Det visar på styrkan i samarbete när det inte är någon skillnad på vem som kommer med en idé eller vem som bär in de saker som behövs. I år är vi 5 av 13 medarbetare som sköter om dessa samlingar vilket gör det till en stor satsning under fyra förmiddagar. De tre förmiddagar som vi är i tre olika kyrkor så är också en församlingsmästare på plats som är anställd av samfälligheten.
I år har vi skärtorsdagens och långfredagens händelser på två olika bord med några saker framsatta som beskriver händelserna och till det sjunger vi en psalm per händelse förutom att kort berätta vad som hände. Vi har valt att gestalta påskdagen med hjälp av en text som läses av en berättare och till det ett dockspel. Allt detta binds ihop av påskpsalmer som passar för just den dagen och tema. Psalmerna har skolorna kunnat öva på i förväg och psalmsången brukar klinga bra.
Daghemmen och förskolorna har precis samma upplägg som skolorna men i stället för att sjunga fyra psalmer så sjunger vi en psalm och en refräng ur en av påskpsalmerna. Allt för att det skall orka hålla intresset uppe, vilket inte brukar vara något problem när man får komma till kyrkan och sitta längst fram på dynor på golvet, då brukar även de minsta orka följa med.
Författaren är viceordförande för Sakkunniga i fostran och ungdomsarbete KNT. Skriften ingår i en bloggserie från AKI-förbunden, Diakoniarbetarnas Förbund och Sakkunniga i fostran och ungdomsarbete KNT.
